Ja herregud, hur längesen var det inte nu jag skrev??
För längesen, som vanligt.
Det är exakt så här jag brukar börja mina dagboksinlägg.
Va? skriver hon dagbok?. Jo det gör jag.
Både blogg och dagbok. Ja herrejävlar...
Jag vet exakt vad jag borde börja förklara,men jag orkar inte, men jag borde, och borde få skriva av mig..
Men jag bifogar en alldeles för lång text, och om någon vill läsa, eller orkar läsa, så go ahead, men efter den texten skriver jag inget mer om det.
Detta skrevs alltså den 13:e December 2011
*~*~*
"Vad gör man när musik är ens liv, men inte kan lyssna på den?
Vad gör man när man älskar att prata med människor, men hatar ljudet ?
Vad fan gör man när man inser att man hatar alla ljud man någonsinn älskat?
Ja, som många redan hört, det började för snart 3 år sedan.
Jag vaknade upp och hade lock för öronen. Men inget konstigt med det tänkte jag, det går ju över.
Det gick inte över. Plötsligt när vi satt där i bilen, lyssnade på en underbar kvintett av Schumann, så hände det, det var fruktansvärt, det lät fruktansvärt!
Tror att jag skrattade till rätt mycket, men ingen annan reagerade... Så jag satt brevid pappa och frågade ; "Men vad gör dom?!" Pappa satt bara där och såg frågande ut.
Då jag insåg att ingen av dem hörde det jag hörde, så blev jag rädd.
Det jag hörde är otroligt svårt att beskriva men jag måste försöka;
Det var som på Aktuellt, till exempel, när de intervjuar någon som inte vill att dennes verkliga röst ska höras, då lägger man liksom till flera röster. Flera närliggande röster. Eller som när någon i någon film ska utgöra en profetia, ja då rösten helt enkelt distorserar till flera toner.
Så hörde jag.
En ton var alltså flera, ja jag vet inte hur många, men många närliggande toner.
Var i London under den här tiden, och när jag kom hem hade det fortfarande inte gått över...
Då bestämde vi oss för att besöka läkare. Så det gjorde vi. Men inte en, nej 6 olika läkare!
Varför?
Jo för att INGEN kunde kom på vad det var, och nu snackar vi specialister på öron..
Men ingen kunde komma på vad som var felet. Vet inte hur många tester de gjorde.. Men är helt säker på att de gjorde bra jobb, allihopa, de verkade allihopa smått upprörda när jag berättade hur många läkare jag varit innan den jag var hos.
Gick hem, var ledsen. Men så en dag så klickade det liksom till, och det gick över! (?!)
Hurra! tänkte jag!!! vilket helvete detta var! Nåväl, tänkte jag och sket i detta.
Men så kom det tillbaka, 3 veckor senare...Men då var det över på 2 dagar..
Och så där har det nu hållt på i snart 3 år, från och till, och jag har liksom vant mig vid det, och fått vänja mig vid att; okej, under de dagarna detta kommer, minst en gång i månaden, så kan jag helt enkelt inte lyssna på musik, jag stannar hemma, jag isolerar mig, det har väl fungerat...men ska man behöva det?
Och nu, för en vecka sedan kom det igen. Jahapp. då var det dags igen tänkte jag.
Det går över. Nej. Det gick inte över. Det var värre än någonsinn! Nu fick jag ONT i båda öronen, hörde ljud starkare än andra, till exempel ; Om man knackade med ett finger lätt på ett bord, så lät det som om någon knackade sönder skallen på mig. Och såklart, plus hade jag dessa distorseringar. Både när folk talar, spelar, musik, ljud, allt.
Dagen efter var det ännu värre; en bil körde förbi mig, men det lät som om ett flygplan landade i mitt huvud.
Frågade folk om det var vägarbeten, då de svarade att det det enda som lät var elementen.
Folk har ju sagt åt mig nu, att jag måste vila, ta det lugnt... För jag försöker hela tiden härleda till; vad får jag detta av?! men det har jag ju försökt nu i snart 3 år..och inte kommit på varför jag får detta!
Och, så skulle jag ta upp cellon i går... hur ska detta gå?
Jo, go vänner, det visade sig, att jag inte ens kan stämma den.
Kan inte ens höra vad fan det är för toner! Det låter som ett kluster!
Som ett exempel, om ni vill ha det, så gå till pianot, och spela ett C+c#+B+bess+ andra toner som inte ens är toner utan halva toner. (För att vara nördig så har jag räknat ut att i vissa frekvenser när folk talar så låter till exempel en ton som dels den tonen men även ; en liten sekund ner, en liten ters ner, etc etc.)Det är så jag hör. Allt. alla ljud. all musik.
Blev jävligt upprörd och kunde inte fatta detta.. Är det verkligen så här illa?..
På kvällarna nu, så pulserar ett av mina öron rejält, blir yr och spy färdig.
Jag tycker det är så jävla orättvist alltihopa. Jag har ju alltid vetat att jag varit otroligt överkänslig för ljud, men faktiskt, därför aldrig utsatt mig för höga ljud. Men det är så orättvist! Folk går på rockkonserter utan öronproppar, jag kan inte ens åka i kommunaltrafiken utan öronproppar!
Dessutom är det jävligt pinsamt alltihopa.
"Varför har du öronproppar?!" detta att behöva förklara allt hela tiden. Det är klart folk undrar när man är på fest och säger "VA?" hela tiden för att man inte hör för att man han öronproppar..
Som många har sagt så kan detta bero på en mängd olika saker; stress, spänning, dålig sömn, höga ljud etc etc...
Och jag vet ju att jag varit stressad och spänd,, men ska man verkligen få detta av minsta lilla stress?
Okej jag erkänner, jag har varit otroligt stressad.
Orkar ju fan inte ens prata i telefon.
Jag kan INGET annat förutom musik. Jag vill inget annat förutom musik!
Trivs mer än någonsinn med spelandet, och musik, och varför ska jag behöva plågas när folk pratar?
Sitter och försöker komma på vad jag kan göra, hela tiden poppar det upp en tanke ; "Men ja! jag kan ju lyssna på musik!"
Nej fan, juste.
Det är det enda jag vill nu. Fan, har ni tänkt på hur mycket man använder öronen?
Man använder det till ALLT! iallafall som musiker!
Allt jag älskar har med öronen att göra!
Får panik bara jag skriver detta!
Imorgon gör jag ett till försök att gå till läkaren. Måste förstås få en remiss till etc etc.
Men ärligt talat detta tar kål på mig.
Det måste bero på stress,spänning, för jag här helt jävla slut, orkar INGET, somnar på de mest konstiga ställena.
Är helt slut.
Trött, så jävla trött."-
*~*~*
Efter detta så gick det över! det har varit borta nu i 5 veckor och för 5 veckor sen var jag på remiss hos en läkare, men som tidigare kunde de inte se något. men jag är otroligt tacksam över vad alla läkarna ändå gjort, och försökt för mig.
Jag blev iallafall forskningsobjekt och de tar upp mig som "fall" på ronderna.
Ja, vi har en bra sjukvård, även om de inte kunde göra något för mig, så försökte de.
Men så här är det, människan utvecklar i all takt nya sjukdomar
så vem vet, det är väl det jag nu oxå har.
